Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 23: Spinozas dualism

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sat, October 05, 2013 14:02:43
Helle: Innan vi går in på dagens ämne, den moderna materialismen, skulle jag vilja nämna att jag kommit på att jag i min klassifikation ett par gånger sedan, missade en viktig tänkare, Spinoza. En lång, positiv artikel i senaste "Filosofisk tidskrift", nr 3 i årgång 2013, av Lilli Alanen, handlar om Spinozas alternativa lösning av kropp-själ-problemet.

Lena: Finns det alltså fler alternativ än de två monismerna, materialism respektive idealism och de två typerna av dualism, stark och svag?

Helle: Jag skulle nog vilja klassificera Spinozas filosofi som ytterligare en typ av dualism, men skild från Descartes tes om två "substanser" och också skild från "epifenomen"-teorin, enligt vilken medvetandet inte spelar någon roll för vårt beteende.

Spinozas variant av dualismen har, tror jag, också kallats för en parallellitetsteori. Det fysiska och det andliga löper parallellt, eftersom de är två sidor av samma sak. Enligt den terminologi som användes av bl.a. Descartes, så hävdade Spinoza att det bara finns en substans, men den har faktiskt har ett oändligt antal attribut, egenskaper. De två attribut som människan kan uppfatta är materien och tänkandet (som alltså motsvarar Descartes två substaner). Substansen kan antingen benämnas Natur eller Gud, beroende på vilket attribut man fokuserar på.

Som kristen måste jag nog ta avstånd från Spinozas filosofi - för mig luktar det alldeles för mycket av panteism.

Lena: Jag kan se att det finns något lockande med denna teori. Frågan om hur medvetandet påverkar kroppen och tvärtom, försvinner - till synes i alla fall. Men priset är väl att frågan kvarstår varför de här två "attributen" motsvarar varandra så perfekt. Antagligen skulle väl Spinoza bara säga, att "så här är det bara, och det är bara att acceptera det".

Fredrik: Jag håller med Helle om att Spinozas teori är dualistisk. Men det är ganska intressant att både vissa materialister och vissa idealister har försökt införliva Spinoza med sina respektive monismer. Idealisten Hegel värdesatte Spinoza högt. Och den "monistiske" ryske marxisten Plechanov ansåg att Spinoza hade löst kropp-själfrågan. Plechanov påstod t. o.m. att han fått medhåll av Friedrich Engels i ett privat samtal.

Själv har jag svårt att förstå varför dialektiska materialister känt sådan dragning till Spinozas parallellitetsteori. Visserligen kan man argumentera för att den är en förklädd materialism - "Gud" hos Spinoza skulle man kunna påstå är bara ett annat namn för Naturen.

Det är betydligt svårare att argumentera för den dialektiska karaktären hos Spinozas uppfattning. Medvetandet är ju inget som uppstår som något kvalitativt nytt på ett visst stadium i den fysiska världens utveckling, utan något som alltid funnits jämsides med det fysiska. I varje fall om man ska ta teorin om en substans med flera attribut på allvar.

Var fanns attributet medvetande när det inte fanns något liv i universum? Idealisten - inte materialisten - har här ett bra svar: tankarna var helt enkelt Guds tankar på den tiden!

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.