Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 22: Vad är det för fel på materialismen?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Thu, September 12, 2013 10:24:33
Helle: Jag för min del tycker att materialismen helt enkelt är orimlig. Eftersom jag vet att jag har ett medvetande, och det uppenbarligen är något helt annat än ett materiellt ting.

Lena: När du formulerar det så där, så håller jag med dig. Medvetandet är inget materiellt ting. Var det inte någon på 1700-talet som sa ungefär att "levern alstrar galla, och hjärnan alstrar tankar". Det låter onekligen grovt, eftersom tankar visserligen hänger ihop med hjärnan, men de kan inte identifieras med t.ex. nervcellerna eller någon fysisk del av hjärnan. Men om man istället säger att tänkande är en egenskap eller funktion hos en komplicerad form av materia, nämligen hjärnan?

Helle: Hm... Medvetandet måste väl ändå vara något mer än de här processerna som pågår i hjärnans nervceller? Jag upplever ju att jag som person är medveten om min yttervärld.

Fredrik: Du som person är något mer än summan av dina celler, Helle. Det är ju det som jag försökt hävda i de tidigare dialogerna. För den dialektiske materialisten är det inte konstigt att en samling celler tillsammans kan åstadkomma fenomen som de enskilda cellerna inte kan var för sig.

Helle: Så för dig, Fredrik, finns egentligen inte problemet? Lika lite som för honom som pratade om levern och gallan?

Fredrik: Ja och nej. Problemet är vetenskapligt anser jag, inte filosofiskt - förutsatt att man accepterar den dialektiska materialismen, förstås.

Men låt oss bara snabbt gå igenom de ståndpunkter som materialister haft genom tiderna. Demokritos förnekade inte själens existens, men han ansåg att den består av en speciell sorts atomer. Jag måste säga att den teorin inte känns övertygande. Det som saknas är en teori om hur dessa själsatomer samverkar med de vanliga atomerna.

Men intressant nog finns det beröringspunkter mellan Demokritos och en modern tänkare som Jonathan Lindström i hans bok "Medvetandets gåta"! Lindström ser sig tvingad att anta existensen av en ännu oupptäckt fysisk företeelse för att förklara medvetandet. "Själsatomer" måste finna, de vanliga kan aldrig uttömmande förklara att vi upplever världen.

Lena: Hur ska man se på Aristoteles då? Var han materialist eller idealist? Han ansåg ju att själen är kroppens form. Och det låter ju modernt, ungefär som min funktionalistiska materialism.

Helle: Jo, som biologforskare så var han nog i huvudsak materialist, till skillnad från Platon. Hans" former" var till skillnad från Platons oskiljaktiga från de ting vars former de var. Men han hade också den där idén om nous, förnuftet, som till skillnad från känslor och förnimmelser faktiskt är helt okroppsligt. Så jag skulle vilja karakterisera honom som dualist, precis som Descartes.

Som kristen är jag glad över att han lämnade lite utrymme åt det andliga, även om hans Gud var av det lite väl abstrakta slaget...

Lena: Demokritos i all ära men de radikala upplysningsmännen på 1700-talet är mina favoriter. Baron d´Holbach med sin "Människan en maskin" var ett stort framsteg.

Jag undrar om man faktiskt inte skulle kunna säga att synen på människan som en maskin pekar fram mot dagens funktionalism. Maskiner har ju faktiskt alltid en funktion, dom tillverkas ju för vissa syften. Dessutom borde den metaforen tillfredsställa dig Fredrik, eftersom du säkert anser att en maskin är mer än summan av dess delar...

Helle: Usch, vilken förskräcklig människosyn, att se på människa som en maskin! Idag skulle vi väl säga att hon är en robot. Ska vi prata om dagens materialister nästa gång?

Lena och Fredrik: Ja, det gör vi.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post42