Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 11, vad är förståelse?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sun, March 18, 2012 10:16:59
Fredrik: Vi har ju varit inne på frågan om medvetandets natur tidigare, och jag är medveten om att jag är mycket bättre på att förklara vad det inte är, än vad det är. Men jag har precis stött på en ny infallsvinkel på den här frågan i februarinumret av Filosofisk Tidskrift, årgång 2012.

Så vi kunde kanske prata lite om den teori som Jan Scheffel försvarar mot Anders Tolland i tidskriften. Teorin handlar om vad förståelse är, speciellt förståelse av naturvetenskap.

Helle: En ny teori om medvetandet. Det låter spännande! Vad går den ut på?

Fredrik: Jo, att man inte kan förstå vad det är.

Helle: Nu är jag besviken! Det var väl inget nytt.

Fredrik: Nej, det nya är att Scheffel har en möjlig förklaring på varför man inte kan förstå medvetandet. Nu måste det sägas att Scheffel mera kastar fram en idé om att det kunde vara så här, och inte att det verkligen är det.

Lena: Det här börjar bli mindre och mindre intressant...

Fredrik: En fördel med Scheffels teori om förståelse är att den är mycket enkel och går snabbt att redogöra för. Dessutom ger det mig en osökt anledning att gå in på den gren inom filosofin som kallas kunskapsteori, eller epistemologi med ett fint ord.

Helle: Det vi pratat mest om hittills är väl då ontologin, som handlar om vad som finns - inte om hur vi vet det vi vet, eller om vi vet något överhuvudtaget.

Fredrik: Det finns en filosof vid namn Roy Bashkar, som menar att ett grundfel med västerländsk filosofi sedan kanske 1600-talet är att den utgår från kunskapsteoretiska frågor istället för ontologiska, och att den hela tiden blandar ihop dessa två skilda områden inom filosofin. När man diskuterar hur verkligheten ser ut, så börjar man omedelbart fråga sig hur vi kan veta dessa saker.

Helle: Ja, men är inte det helt naturligt?

Fredrik: Det kan ju tyckas så, men det leder lätt till att man hamnar i skepticism och idealism. För en dialektisk materialist däremot är ontologin primär och kunskapsteorin sekundär.

Lena: Det låter kontraintuitivt för mig liksom för Helle. Men vad var det nu för teori som Scheffel hade?

Fredrik: Jo, den säger helt enkelt att vi förstår något, när vi kan förklara det utifrån något annat, som vi redan känner till. Detta andra kanske kan förklaras av ytterligare något tredje. Men till slut måste den här kedjan få ett slut, med något som inte går att ytterligare att förklara. Och då säger Scheffel att vi har kommit fram till något som vi inte förstår.

Lena: Menar han verkligen att det där skulle vara en ny teori? Jag tycker mig ha hört liknande resonemang många gånger förut.

Fredrik: Javisst, men han har ett par egna tillägg. Dels kallar han dom här grundläggande sakerna som inte går att förstå för "abstraktioner". Vilket är rätt underligt.

Hastighet och acceleration kan förklaras som förhållanden där rum och tid ingår. Men rum och tid är så grundläggande företeelser så de kan inte förstås, och han kallar dem för abstraktioner. Men för mig framstår hastighet och acceleration som lika mycket abstraktioner, om inte ännu mer, än rum och tid.

Lena: Om jag får föregripa dig så luktar det här lite idealism. Abstraktioner är något som hör till tänkandet och inte till "materien".

Fredrik: Just det. Det finns en materialistisk tendens i hans teori eftersom han erkänner att det finns saker som är givna, och inte kan förklaras inom tänkandets ram. Men dessa grundläggande ting är fortfarande tankar, "abstraktioner", för honom.

Helle: Och vad är det som är så intressant med hans idé om medvetandet då, tanken att medvetandet inte skulle gå att förstå?

Fredrik: Till skillnad från naturvetenskapliga, "mekaniska" materialister av Lenas typ, så tycks han mena att medvetandet kanske inte kan reduceras restlöst till något annat, som t.ex. elektrisk och kemisk aktivitet i hjärnan. Det här uppfattar jag som en öppning mot en dialektisk uppfattning hos honom.

Helle: Kan det inte lika gärna tolkas som en öppning mot en idealistisk uppfattning?

Fredrik: Jo, kanske det. För en dialektiskt materialistisk syn krävs också att man anser att medvetandet har sin grund i det kroppsliga, och att det uppstår ur det. Jag vet ju inte vad Scheffel anser om det.

Jag glömde förresten nämna Scheffels andra egna tillägg till de gamla tankarna om att förklaringskedjan måste få ett slut. Han säger att det man förstår måste vara sant, medan en förklaring kan vara felaktig. Det här framstår som en tvivelaktig idé för mig och tyder på att han också gör det vanliga misstaget att blanda ihop ontologi med kunskapsteori.

Scheffel kritiserar ett par andra teorier om förståelse som han uppfattar som konkurrenter till sin egen, fundamentismen och koherentismen. Fundamentismen skiljer sig något från Scheffels teori genom att hävda att det fundamentala, det som inte kan förklaras ytterligare, är inte bara oreducerbart och sant utan självklart sant. En variant är den engelska empirismen, för vilken sinnesintrycken spelar denna roll.

Koherentismen, som är en populär, "holistisk" teori, menar att förståelsen ligger i ett system av tankar som helhet. Scheffel kritiserar denna riktning för att inte erkänna att det finns vissa fundamentala fenomen, utan att den ser alla delar i tankesystemen som likvärdiga. Här står jag också på Scheffels sida.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post29