Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 7, vad gör en ros till en ros?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Mon, March 12, 2012 11:57:13
Lena: Fredrik, du antydde förra gången att du tycker att Aristoteles hade en bättre förklaring än Demokritos av vad som t.ex. gör en ros till en ros. Men nog hade Demokritos mera substans i sin förklaring.

Rosen består ju faktiskt av atomer,vilket Demokritos hade helt rätt i. Aristoteles "förklaring" att rosens egenskaper beror på rosens "form", medan vargens egenskaper förklaras av att dess "vargform", skulle jag nog vilja påstå inte förklarar ett dyft.

Fredrik: Det kan tyckas så, men jag hävdar ändå att Aristoteles nosade på en förklaringsmodell, som är överlägsen Demokritos hypotes om att atomer mer eller mindre slumpmässigt skulle klumpa ihop sig till något så komplext och avancerat som en ros eller en varg.

Helle: Jag är böjd att hålla med Lena. En ros är en ros för att den besitter rosens form - det är väl ungefär samma sak som att säga att en ros är en ros. Men jag antar att Fredrik är nöjd med det som skiljer Aristoteles från Platons teori om former (eller idéer), nämligen att formerna inte är skilda från objekten utan är en del av dem. En ros är en förening av rosens materia och rosens form.

Formerna finns enligt Aristoteles inte i någon platonsk idévärld, som förlagor eller ritningar till de mer eller mindre dåliga kopior av dem, vilka vi sedan uppfattar med våra sinnen.

Fredrik: Precis. Platon var en objektiv idealist. Tankarna, idéerna är primära i förhållande till de materiella tingen i världen. Men till skillnad från subjektiva idealister så är dessa tankar inte knutna till speciella människors psyken (läs: till den spekulerande filosofens eget huvud...).

Nu skulle man ju kunna hävda att Aristoteles också var en objektiv idealist, men med den skillnaden mot Platon att hans former visserligen är knutna till de materiella objekten, men att de ändå är av tankemässig natur.

Jag föredrar ändå att betrakta Aristoteles formteori som materialistisk, och överlåter åt filosofihistorikerna att tvista om hur nära han egentligen stod Platon. Oavsett vad de kommer fram till, anser jag att vi utifrån dagens kunskaper kan "förklara" Aristoteles lite mystiskt klingande formbegrepp.

Vad är det som gör en ros till en ros? Vi vet ju numera att det helt enkelt är rosens DNA, dess arvsmassa som utgör en sorts ritning för hur rosen byggs upp, med hjälp av olika ämnen som tas upp från omgivningen. Men den här ritningen består av information som utgörs av hur olika atomer sitter ihop. Ritningen är "materiell", den består inte av "tankar".

Lena:
Kan man inte säga att både Demokritos och Aristoteles gissningar har bekräftats av modern vetenskap? Demokritos gissade rätt om atomerna och Aristoteles om att organismer har en sorts inre natur som gör dem till det dom är?

Fredrik:
Ja, det kan man väl säga. Nästa gång kan vi prata om en viktig brist i Aristoteles formteori. Och då tänker jag inte på det faktum att kan inte kände till DNA:ts existens.


  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post25