Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 16: Historisk materialism är också dialektisk

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sun, April 08, 2012 19:33:14
Fredrik: Vi kan väl fortsätt att diskutera den historiska materialismen något idag. Förra gången påstod jag att den den historiska materialismen inte är en enkel "tillämpning" av den dialektiska materialismen. Men man skulle kanske kunna säga att den historiska ändå är ett specialfall av den dialektiska . Under historiens gång liksom i naturen uppstår helt nya företeelser. Nya samhällsformer och nya ekonomiska system blir till, och de kan inte förstås som enkla ökningar eller minskningar av t.ex. befolkningsstorlek eller rikedom.

Helle: Jag förstår att du tänker på den marxistiska indelningen av historien i "urkommunism", slaveri, feodalism, kapitalism och kommunism. Men är inte den stadieteorin ganska sönderkritiserad numera?

Fredrik: Det finns absolut problem med den här indelningen. Men som jag ser det så är problemen inte filosofiska utan empiriska. Ju mer man forskar om de olika samhällstyper som funnits desto fler gränsdragningsproblem råkar man ut för av naturliga skäl. Feodalismen i t.ex. den centraliserade staten Kina, var ganska annorlunda än feodalismen i Europa med dess myller av småstater. Marx använde t.o.m. begreppet "asiatiskt system" för länder som Indien och Kina, vilket lett till debatter mellan olika riktningar inom marxismen.

Helle: Men du menar kanske att frågan om antalet olika system som funnits inte är avgörande för om man ska tala om historisk materialism, utan att det går att skilja mellan dem?

Fredrik: Det stämmer. De som menar att det är principiellt fel att skilja mellan olika "stadier" i historien, kan knappast kallas för dialektiska materialister. Det finns faktiskt sådana åsikter inom vissa vänstergrupper. Men de bästa exemplen hittar vi hos nationalekonomer av olika borgerliga skolor.

Helle: Brukar inte de intressera sig uteslutande för den marknadsekonomi som uppstod på 1700-talet?

Fredrik: Ja, det kan man säga, men de såg den kapitalistiska ekonomin som den "naturliga", vilken förvrängts av merkantilistiska handelshinder, av skråväsen och monopolistiska storbolag. Och även på jägarstadiet trodde de att jägare prutade och handlade med varor som på en torgmarknad, vilket ju är en helt ohistorisk syn.

Helle: Jag kan hålla med om att ett "kapitalistiskt" system skiljer sig radikalt från ett feodalt system. I det förra är arbetskraften "fri", och i det senare är den bunden till torvan. Marxister säger att det pågår en "utsugning" i båda systemen, genom att arbetskraften arbetar en del av dagen för sig själv och en annan del av dagen för den som äger produktionsmedlen, jorden eller fabrikerna.

Jag förstår ju de här tankegångarna, men sedan kommer det där som inte längre känns som filosofi eller vetenskap, utan som religion: att det skulle finnas ett samhällssystem som nödvändigtvis kommer att ersätta kapitalismen och befinner sig på ett "högre" stadium än det kapitalistiska. Och där har väl marxisterna helt enkelt fått fel?

Fredrik: Fast du som är religiös själv kan väl inte tycka att det är något negativt med att det skulle finnas religiösa inslag i den historiska materialismen?

Helle: Jag förstår att du retas med mig. Nej, jag tycker bara att det där religiösa inslaget för mig framstår inte som vetande utan som en oberättigad tro, som ett hopp om något bättre. Och det känns inte längre känns som förenligt med en materialistisk filosofi. Hur kan man vetenskapligt, materialistiskt uttala sig om ett högre samhällsstadium som inte finns?

Fredrik: Vi har kommit in nu på något som jag skulle vilja beskriva - inte som en övergång från filosofi till religion - utan snarare som en övergång från vetenskap till politik. Nästa gång får vi prata lite om det märkliga begreppet "vetenskaplig socialism"!

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post35

NATO övar krig i Sverige

Svensk politikPosted by Hannu Komulainen Wed, March 28, 2012 12:37:12

Stade Sirte innan NATO (och Sverige) startade krig mot Libyen: Staden Sirte efter att uppdraget att "skydda civila" var klart: Bilderna är tagna från Pål Steigans blogg. I den andra bilden kan man se en politiker från Vänsterpartiets broderparti i Norge, som också ställde sig bakom kriget.

Det är alltså sådant här som NATO sysslar med. Till all heder för Siv Holma, så sade hon sig ångra att hon röstade för Sveriges deltagande i kriget. Och det kan man ju förstå. Kan man hoppas att vänsterpartisterna är mindre naiva nästa gång?

Siv Holma var inbjuden av Tankesmedjan Nynäshamn för att prata om NATO:s krigsövningar i norra Sverige. Hon hade många bra saker att säga om hemlighetsmakeriet i Sverige, och om hur vi i praktiken är med i NATO, trots att svenska folket är emot. Men de här två bilderna visar vad det ytterst handlar om!

  • Comments(1)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post34

Dialog 15, Kvantitet och kvalitet

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Tue, March 27, 2012 15:51:37
Lena: "Negationens negation" var du inte så förtjust i, Fredrik, men vad säger du om "kvantitetens övergång i kvalite"?

Fredrik: Ja, den devisen är väl ok, även om jag inte tycker att man ska lägga för stor vikt vid den principen heller. Den kan ses som ett specialfall av insikten att det hela tiden uppstår nya saker, i detta fall nya kvalitéer. Man brukar ofta ta exemplet med flytande vatten som kyls ner till 0 grader, och där plötsligt omvandlas till is. Det finns massor med andra exempel inom kemin.

Lena: Men principen är väl inte begränsad till det naturvetenskapliga området?

Fredrik: Nej, det är det inte, det finns en kvantitativ aspekt på det mesta. Naturvetenskapliga materialister har ibland t.o.m. fått för sig att den kvantitativa, matematiska aspekten är den enda som finns. Men så är det ju inte: 5 kg är t.ex. något helt annat än 5 timmar.

När man kommer in på hur mänskliga samhällen fungerar, så anser jag att den här principen minskar i betydelse. Ett exempel på att det ändå har en viss giltighet är Marx påpekande att en summa pengar inte kan förvandlas till kapital om den inte överstiger en viss bestämd storlek. Men den storleken hänger i sin tur på den tekniska nivån för tillfället, lönernas storlek m.m.. Så principen i sig förklarar egentligen inte så mycket.

Helle: Hur ser du på kopplingen mellan den dialektiska materialismen och den historiska materialismen. Kan man vara det ena utan att vara det andra?

Fredrik: Ett sätt att se på saken är att säga att den historiska materialismen är den dialektiska materialismen tillämpad på den mänskliga historien. Jag tycker inte riktigt om det sättet att uttrycka sig. Det låter som om den historiska materialismen inte skulle tillföra något nytt.

Helle: Vad är det nya i så fall?

Fredrik: För den dialektiska materialismen är den materiella verkligheten primär i förhållande till det mänskliga medvetandet, men för den historiska materialismen är det istället det "samhälleliga varat" som är primärt i förhållande till det "samhälleliga medvetandet". Grovt uttryckt, din samhällsställning bestämmer din ideologi!

Helle: Men brukar inte historiska materialister också skynda sig att tillägga att den samhälleliga "överbyggnaden" också återverkar på "basen"?

Fredrik: Ja, i varje fall de som dessutom är dialektiker...

Helle: Då förstår jag inte längre, för då tycks det ju handla om ett cirkulärt beroende istället. Inte om att det ena är primärt i förhållande till det andra...

Fredrik: Engels uttryckte det som att det "i sista hand" är den ekonomiska basen som är bestämmande. Jag erkänner att det inte är lätt att förstå vad som menas med det. Vi får väl fortsätta diskussionen nästa gång.

  • Comments(4)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post33

Dialog 14, motsägelser

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sun, March 25, 2012 15:37:08
Lena: Du påstod förra gången att en beskrivning av verkligheten kräver att man accepterar motsägelser i den. Men om man förnekar logikens allmängiltighet då rasar väl alla möjligheter till en vetenskapliga beskrivningar?

Fredrik: Nja, ta den logiska lagen att A = A. Med tiden kan A mycket väl ha förändrats till B, och då är A = icke-A, en logisk motsägelse. Om världen vore statisk, helt oföränderlig, då skulle den formella logiken gälla helt och hållet. Likaså om vi betraktar världen i ett bestämt ögonblick.

Lena: Hur är det med matematiken? Den faller samman om man inte utgår från att motsägelser är omöjliga. En massa matematiska bevis utgår från motsatsen till den sats man vill bevisa, och härleder därefter ett osant påstående. Vilket räcker för att säga att den ursprungliga satsen är sann.

Fredrik: Det är sant. Men intressant nog fanns det en riktning bland matematiker vid förra sekelskiftet, som tvivlade på "lagen om det uteslutna tredje" och krävde bättre bevis än den vanliga typen som stödjer sig på denna lag. Jag vill inte ta ställning i denna gamla debatt, men skulle vilja påpeka att matematik kan betraktas som ett axiomatiskt system. Den utgår ju från axiom, vilka betraktas som sanna utan några bevis. De är alltså "tidlösa" påståenden och drabbas därför av kritiken att inte ta hänsyn till tiden.

Lena: Ok, men när jag talar om dialektik som "mumbo-jumbo", så tänker jag på påståenden som att det skulle finnas motsägelser i alla "ting", och att det är dessa motsägelser som får "tingen" att utvecklas.

Fredrik: Där kan jag faktiskt delvis hålla med dig. Att även materialistiska dialektiker kan låta så där mystiska tror jag beror på att de övertagit idealisternas terminologi. Tyvärr är det ju mest idealister som skrivit om dialektik. Hegel är den främste av dem och hans uttryckssätt har smittat av sig.

Lena: Kul att du tycker som jag för en gångs skull. Så själva grundbegreppet "motsägelse" är tvivelaktigt?

Fredrik: Själva ordet motsägelse syftar ju på något språkligt, som har med tänkande att göra. Och det är ju det som utmärker idealismen, att den utgår från tänkandet och inte från den materiella verkligheten. Materialistiska dialektiker har därför egentligen rätt i att påpeka att " motsägelsen i tanken" bara är en avspegling av "motsägelsen i tinget". Men själva uttryckssättet låter som "mumbo-jumbo", som om vi skulle tro att det sitter två små gubbar inne i "tinget" och argumenterar med varandra.

Lena: Ni skulle kanske hitta på ett bättre ord?

Fredrik: Jodå, det har gjorts försök. Ordet "motsättning" har t.ex. fördelen att man kan associera till samhällskonflikter som beror på intressen, inte primärt på åsikter.

Lena: Vad tycker du om "negationens negation" då?

Fredrik: Friedrich Engels gjorde en materialistisk tolkning av "negationens negation", men jag skulle nog inte vilja använda uttrycket, eftersom det är så förknippat med Hegels idealistiska idé om "begreppets självrörelse". Att "negera" betyder ju bokstavligt "att säga nej" och det är bara personer som kan göra det.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post32

Dialog 13, förändras ens identitet?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Fri, March 23, 2012 19:04:09
Fredrik: Idag tänkte jag att vi kan diskutera ett mer komplicerat fall än en atom som rör sig från en punkt till en annan. Låt oss ta något av det mest invecklade som finns, en mänsklig individ, låt oss diskutera en person vid namn Kalle.

Vi betraktar Kalle som samma person trots att han genomgår stora både fysiska och mentala förvandlingar från sin barndom till vuxenålder och ålderdom. Han både förändras och förblir densamme. Vilket är en uppenbar motsägelse, vilket du Lena menar strider mot logikens lagar!

Lena: Jag kan tänka mig flera utvägar ur denna skenbara motsägelse. Exempelvis kan jag tänka mig att knyta Kalles identitet till endast en del av honom, nämligen till hans hjärna. Till skillnad från hans andra kroppsceller så byts inte hjärncellerna ut under hans livstid.

Helle: Har man inte reviderat den där gamla uppfattningen? Det bildas ju faktiskt nya hjärnceller även i vuxen ålder, sägs det numera!

Fredrik: Jo, men även om man skulle kunna bevisa att det finns vissa hjärnceller som aldrig byts ut, så anser jag att Lena ändå har problem. Hon började våra diskussioner med att hävda att det hela är summan av dess delar. Nu säger hon istället att det hela är bara en del av dessa delar.

Lena: När vi talar om Kalle så brukar vi så att säga syfta på "hela" Kalle, men jag skulle vilja knyta hans identitet till bara en specifik del av honom, hjärncellerna och antagligen den del där hans minne sitter.

Fredrik: Jag tror att du kommer att få svårigheter att sätta fingret på vad Kalles identitet egentligen är för något. Det kan ju inte vara t.ex. hans personlighet för den kan väl ändras i viss mån med tiden?

Lena: Vad har du för lösning på identitetsproblemet då?

Fredrik: Min "lösning" är att säga att det inte finns något identitetsproblem. Detta s.k. problem uppstår bara om man inte accepterar verklighetens dialektiska, motsägelsefulla natur. Kalle kan vara densamme trots att han förändras med tiden. Att det strider mot Aristoteles formella logik, innebär bara att denna logik har begränsad giltighet.

Lena: Jag tycker nog snarare att du ger upp. "Verkligheten är mystisk och den går inte att förklara".

Fredrik: Vi pratade ju för ett par gånger sedan om att allt inte kan förklaras för att man alltid slutligen når en gräns. Det är ju något som små barn bekant har svårt att acceptera, eftersom de kan ställa frågan "varför" i all oändlighet.

För en dialektisk materialist är dialektiken också materialistisk, och där ingår att vissa saker är givna för tänkandet. Att verkligheten förändras och måste beskrivas med hjälp av motsägelser, är något vi lär av erfarenheten. Och såvitt vi vet så finns det ingen "förklaring" till det.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post31

Dialog 12, existerar motsägelser?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Thu, March 22, 2012 11:42:36
Fredrik: Nu är jag äntligen beredd att komma in på det som du Lena, kallar för "mumbo-jumbo" i dialektiken. Till att börja med skulle jag vilja säga det vi pratat om hittills i stort sett räcker för att förstå vad materialistisk dialektik är för något. Alltså att det enligt denna finns verkliga förändringar, att det alltså uppstår helt nya företeelser, att det finns utveckling eller förändringar till "det bättre", och att det hela är större än summan av dess delar.

Lena: Jag är inte säker på att jag håller med dig. Vad är t.ex. "verkliga" förändringar och vad är "helt nya" företeelser? Men låt gå för resonemangets skull att det är så. Nu får du förklara hur verkligheten dessutom kan vara motsägelsefull och strida mot logikens lagar!

Fredrik: Då handlar det mer om hur vi måste beskriva världen för att den ska framstå som begriplig för oss.

Vi kan börja med Demokritos enkla världsbild med atomer som rör sig i tomrummet. Låt oss betrakta en enskild atom som vi kan kalla A och dess läge i rummet kan vi kalla X.

Efter en stund har A rört sig till en annan punkt Y. Nu har vi alltså två sanna påståenden, A finns i läget X och A finns i läget Y, men dessa påståenden motsäger varandra!

Lena: Ja ja, men vi pratar ju om två olika tidpunkter så vi har inte att göra med en logisk motsägelse.

Helle: Men Lena, som du vet är jag en trägen läsare av populärvetenskap, så visst brukar en paradoxal egenskap hos kvantmekaniken uttryckas som att en partikel kan befinna sig på två ställen samtidigt!

Fredrik: Det där är intressant Helle och berör absolut dialektikens relevans för modern fysik. Men idag tycker jag vi håller oss till Demokritos enkla lära och lämnar kvantmekaniken tills vidare.

Lena: Ja, och då kan jag inte se att Demokritos atomlära kräver dialektiska "mumbo-jumbo"-operationer för att förstås.

Fredrik: Jag är inte så säker på det. Hur kan du t.ex. vara säker på att det är atomen A som rör sig till punkten Y, och inte en ny atom B som uppstår vid tiden Y, medan A upphör att existera efter tiden X?

Lena: Jag kan ju följa atomen A:s bana från X till Y!

Fredrik: Visserligen, men rent logiskt så skulle en ny atom kunna uppstå i varje punkt i den där banan.

Lena: Hm... Men fysik kan inte reduceras till logik.

Fredrik: Utmärkt Lena! Nu är du äntligen inne på min icke-reduktionistiska linje!

Jag tror faktiskt att världen i princip skulle kunna beskrivas motsägelsefritt, på ett sätt som stämmer med den formella logiken. Men den kan inte förklaras om man inte accepterar att använda motsägelser i sin beskrivning.

Om världen vore helt statisk, d.v.s. om tiden inte existerade, då skulle man kunna ge en motsägelsefri och begriplig beskrivning av världen.

Detsamma gäller om om betraktar den föränderliga världen i ett visst, enstaka ögonblick. Men när ska beskriva en föränderlig värld så går det inte längre.

Observera att för en materialist beror dialektikens nödvändighet på att världen är "dialektisk". Glöm det det där med "tes-antites-syntes" - det är idealistisk dialektik!

Näst gång kan vi prata om mer komplicerade objekt än partiklar och atomer och också om mer avancerade förändringar än lägesförändringar. Då visar det sig att begreppet motsägelse framstår som ännu mer nödvändigt att använda.


  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post30

Dialog 11, vad är förståelse?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sun, March 18, 2012 10:16:59
Fredrik: Vi har ju varit inne på frågan om medvetandets natur tidigare, och jag är medveten om att jag är mycket bättre på att förklara vad det inte är, än vad det är. Men jag har precis stött på en ny infallsvinkel på den här frågan i februarinumret av Filosofisk Tidskrift, årgång 2012.

Så vi kunde kanske prata lite om den teori som Jan Scheffel försvarar mot Anders Tolland i tidskriften. Teorin handlar om vad förståelse är, speciellt förståelse av naturvetenskap.

Helle: En ny teori om medvetandet. Det låter spännande! Vad går den ut på?

Fredrik: Jo, att man inte kan förstå vad det är.

Helle: Nu är jag besviken! Det var väl inget nytt.

Fredrik: Nej, det nya är att Scheffel har en möjlig förklaring på varför man inte kan förstå medvetandet. Nu måste det sägas att Scheffel mera kastar fram en idé om att det kunde vara så här, och inte att det verkligen är det.

Lena: Det här börjar bli mindre och mindre intressant...

Fredrik: En fördel med Scheffels teori om förståelse är att den är mycket enkel och går snabbt att redogöra för. Dessutom ger det mig en osökt anledning att gå in på den gren inom filosofin som kallas kunskapsteori, eller epistemologi med ett fint ord.

Helle: Det vi pratat mest om hittills är väl då ontologin, som handlar om vad som finns - inte om hur vi vet det vi vet, eller om vi vet något överhuvudtaget.

Fredrik: Det finns en filosof vid namn Roy Bashkar, som menar att ett grundfel med västerländsk filosofi sedan kanske 1600-talet är att den utgår från kunskapsteoretiska frågor istället för ontologiska, och att den hela tiden blandar ihop dessa två skilda områden inom filosofin. När man diskuterar hur verkligheten ser ut, så börjar man omedelbart fråga sig hur vi kan veta dessa saker.

Helle: Ja, men är inte det helt naturligt?

Fredrik: Det kan ju tyckas så, men det leder lätt till att man hamnar i skepticism och idealism. För en dialektisk materialist däremot är ontologin primär och kunskapsteorin sekundär.

Lena: Det låter kontraintuitivt för mig liksom för Helle. Men vad var det nu för teori som Scheffel hade?

Fredrik: Jo, den säger helt enkelt att vi förstår något, när vi kan förklara det utifrån något annat, som vi redan känner till. Detta andra kanske kan förklaras av ytterligare något tredje. Men till slut måste den här kedjan få ett slut, med något som inte går att ytterligare att förklara. Och då säger Scheffel att vi har kommit fram till något som vi inte förstår.

Lena: Menar han verkligen att det där skulle vara en ny teori? Jag tycker mig ha hört liknande resonemang många gånger förut.

Fredrik: Javisst, men han har ett par egna tillägg. Dels kallar han dom här grundläggande sakerna som inte går att förstå för "abstraktioner". Vilket är rätt underligt.

Hastighet och acceleration kan förklaras som förhållanden där rum och tid ingår. Men rum och tid är så grundläggande företeelser så de kan inte förstås, och han kallar dem för abstraktioner. Men för mig framstår hastighet och acceleration som lika mycket abstraktioner, om inte ännu mer, än rum och tid.

Lena: Om jag får föregripa dig så luktar det här lite idealism. Abstraktioner är något som hör till tänkandet och inte till "materien".

Fredrik: Just det. Det finns en materialistisk tendens i hans teori eftersom han erkänner att det finns saker som är givna, och inte kan förklaras inom tänkandets ram. Men dessa grundläggande ting är fortfarande tankar, "abstraktioner", för honom.

Helle: Och vad är det som är så intressant med hans idé om medvetandet då, tanken att medvetandet inte skulle gå att förstå?

Fredrik: Till skillnad från naturvetenskapliga, "mekaniska" materialister av Lenas typ, så tycks han mena att medvetandet kanske inte kan reduceras restlöst till något annat, som t.ex. elektrisk och kemisk aktivitet i hjärnan. Det här uppfattar jag som en öppning mot en dialektisk uppfattning hos honom.

Helle: Kan det inte lika gärna tolkas som en öppning mot en idealistisk uppfattning?

Fredrik: Jo, kanske det. För en dialektiskt materialistisk syn krävs också att man anser att medvetandet har sin grund i det kroppsliga, och att det uppstår ur det. Jag vet ju inte vad Scheffel anser om det.

Jag glömde förresten nämna Scheffels andra egna tillägg till de gamla tankarna om att förklaringskedjan måste få ett slut. Han säger att det man förstår måste vara sant, medan en förklaring kan vara felaktig. Det här framstår som en tvivelaktig idé för mig och tyder på att han också gör det vanliga misstaget att blanda ihop ontologi med kunskapsteori.

Scheffel kritiserar ett par andra teorier om förståelse som han uppfattar som konkurrenter till sin egen, fundamentismen och koherentismen. Fundamentismen skiljer sig något från Scheffels teori genom att hävda att det fundamentala, det som inte kan förklaras ytterligare, är inte bara oreducerbart och sant utan självklart sant. En variant är den engelska empirismen, för vilken sinnesintrycken spelar denna roll.

Koherentismen, som är en populär, "holistisk" teori, menar att förståelsen ligger i ett system av tankar som helhet. Scheffel kritiserar denna riktning för att inte erkänna att det finns vissa fundamentala fenomen, utan att den ser alla delar i tankesystemen som likvärdiga. Här står jag också på Scheffels sida.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post29

Dialog 10, finns det någon utveckling?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sat, March 17, 2012 22:02:19
Fredrik: Helle, jag vet att du är otålig över att vi inte kommit in på det du kallar för "mumbo-jumbot" i den dialektiska materialismen. "Motsatsernas enhet" och sådant.

Men vi kanske ska börja med att sammanfatta det som vi pratat om hittills. Till skillnad från den "gamla" materialismen som ju fortfarande har en del anhängare, så erkänner vi dialektiska materialister att det sker verkliga förändringar, att det uppstår helt nya saker och att det sker en utveckling både i naturen och i det mänskliga samhället. Allt detta skulle man kunna också formulera som att helheten är mer än summan av dess delar.

Helle: Den där uppräkningen är väl ganska okontroversiell. Finns det verkligen någon som förnekar allt detta? Vad säger du Lena, som är en sådan där gammeldags materialist enligt Fredrik?

Lena: Jag är faktiskt lite osäker på om det verkligen finns något som kan kallas "utveckling" i egentlig mening. Det finns en debatt mellan olika darwinister om den frågan. Vad är det egentligen som säger att en människa är mer utvecklad än en bakterie? Att hon skulle stå "högre" i någon sorts utvecklingsstege?

Fredrik: En människa är objektivt mer komplicerad än en bakterie.

Lena: Ja, det kan hända. Men det som kan ifrågasättas är om det finns en i naturen inneboende strävan efter "högre" utvecklingsformer.

Vi behöver inte anta någon sådan strävan för att förklara varför det uppstår nya arter. De gener som kodar för egenskaper med större överlevnadsförmåga än andra har rent statistiskt större chans att överleva.

Fredrik: Jag tror inte att den biologiska utvecklingen kan reduceras till sannolikhetslära och statistik.

Lena: Varför inte? Har du någon bättre förklaring? Är det den där "livskraften", du inte ville förkasta, som är förklaringen?

Fredrik: Nej, att säga att det handlar om "livskraft", är ingen förklaring. Men jag tvivlar starkt på att sannolikhetsberäkningar räcker för att förklara den biologiska utveckling som ändå är svår att bestrida existensen av. Hur kommer man ur cirkelresonemang, som att beviset för att det som är överlever är mer sannolikt, är just att det överlever?

Helle: Jag har ett förslag! Kan vi inte komma överens om att det ligger i betraktarens öga om det sker en utveckling mot "högre" nivåer eller inte. Vi människor tycker att vi är överlägsna bakterier, men bakterierna kanske tycker tvärtom...

Fredrik: En sådan syn på saken är lite för idealistisk för min smak. Det handlar inte om subjektivt tyckande om det finns utveckling i naturen eller inte. Om man förnekar utvecklingen, då har man i realiteten förnekat de framsteg som Lamarck och Darwin gjorde inom biologin. Deras upptäckter kan inte reduceras till att "det mera sannolika förekommer oftare"!

Lena: Nej, kanske inte, men du har inte någon bättre förklaring att komma med!

Fredrik: Erkännes, men jag är ingen vetenskapsman, bara en filosof...

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post28
« PreviousNext »