Hannus blogg

Hannus blogg

Om bloggen

Här tycker jag till om bl.a. kommunal-, riks- och internationell politik.

Dialog 23: Spinozas dualism

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sat, October 05, 2013 14:02:43
Helle: Innan vi går in på dagens ämne, den moderna materialismen, skulle jag vilja nämna att jag kommit på att jag i min klassifikation ett par gånger sedan, missade en viktig tänkare, Spinoza. En lång, positiv artikel i senaste "Filosofisk tidskrift", nr 3 i årgång 2013, av Lilli Alanen, handlar om Spinozas alternativa lösning av kropp-själ-problemet.

Lena: Finns det alltså fler alternativ än de två monismerna, materialism respektive idealism och de två typerna av dualism, stark och svag?

Helle: Jag skulle nog vilja klassificera Spinozas filosofi som ytterligare en typ av dualism, men skild från Descartes tes om två "substanser" och också skild från "epifenomen"-teorin, enligt vilken medvetandet inte spelar någon roll för vårt beteende.

Spinozas variant av dualismen har, tror jag, också kallats för en parallellitetsteori. Det fysiska och det andliga löper parallellt, eftersom de är två sidor av samma sak. Enligt den terminologi som användes av bl.a. Descartes, så hävdade Spinoza att det bara finns en substans, men den har faktiskt har ett oändligt antal attribut, egenskaper. De två attribut som människan kan uppfatta är materien och tänkandet (som alltså motsvarar Descartes två substaner). Substansen kan antingen benämnas Natur eller Gud, beroende på vilket attribut man fokuserar på.

Som kristen måste jag nog ta avstånd från Spinozas filosofi - för mig luktar det alldeles för mycket av panteism.

Lena: Jag kan se att det finns något lockande med denna teori. Frågan om hur medvetandet påverkar kroppen och tvärtom, försvinner - till synes i alla fall. Men priset är väl att frågan kvarstår varför de här två "attributen" motsvarar varandra så perfekt. Antagligen skulle väl Spinoza bara säga, att "så här är det bara, och det är bara att acceptera det".

Fredrik: Jag håller med Helle om att Spinozas teori är dualistisk. Men det är ganska intressant att både vissa materialister och vissa idealister har försökt införliva Spinoza med sina respektive monismer. Idealisten Hegel värdesatte Spinoza högt. Och den "monistiske" ryske marxisten Plechanov ansåg att Spinoza hade löst kropp-själfrågan. Plechanov påstod t. o.m. att han fått medhåll av Friedrich Engels i ett privat samtal.

Själv har jag svårt att förstå varför dialektiska materialister känt sådan dragning till Spinozas parallellitetsteori. Visserligen kan man argumentera för att den är en förklädd materialism - "Gud" hos Spinoza skulle man kunna påstå är bara ett annat namn för Naturen.

Det är betydligt svårare att argumentera för den dialektiska karaktären hos Spinozas uppfattning. Medvetandet är ju inget som uppstår som något kvalitativt nytt på ett visst stadium i den fysiska världens utveckling, utan något som alltid funnits jämsides med det fysiska. I varje fall om man ska ta teorin om en substans med flera attribut på allvar.

Var fanns attributet medvetande när det inte fanns något liv i universum? Idealisten - inte materialisten - har här ett bra svar: tankarna var helt enkelt Guds tankar på den tiden!

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post43

Dialog 22: Vad är det för fel på materialismen?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Thu, September 12, 2013 10:24:33
Helle: Jag för min del tycker att materialismen helt enkelt är orimlig. Eftersom jag vet att jag har ett medvetande, och det uppenbarligen är något helt annat än ett materiellt ting.

Lena: När du formulerar det så där, så håller jag med dig. Medvetandet är inget materiellt ting. Var det inte någon på 1700-talet som sa ungefär att "levern alstrar galla, och hjärnan alstrar tankar". Det låter onekligen grovt, eftersom tankar visserligen hänger ihop med hjärnan, men de kan inte identifieras med t.ex. nervcellerna eller någon fysisk del av hjärnan. Men om man istället säger att tänkande är en egenskap eller funktion hos en komplicerad form av materia, nämligen hjärnan?

Helle: Hm... Medvetandet måste väl ändå vara något mer än de här processerna som pågår i hjärnans nervceller? Jag upplever ju att jag som person är medveten om min yttervärld.

Fredrik: Du som person är något mer än summan av dina celler, Helle. Det är ju det som jag försökt hävda i de tidigare dialogerna. För den dialektiske materialisten är det inte konstigt att en samling celler tillsammans kan åstadkomma fenomen som de enskilda cellerna inte kan var för sig.

Helle: Så för dig, Fredrik, finns egentligen inte problemet? Lika lite som för honom som pratade om levern och gallan?

Fredrik: Ja och nej. Problemet är vetenskapligt anser jag, inte filosofiskt - förutsatt att man accepterar den dialektiska materialismen, förstås.

Men låt oss bara snabbt gå igenom de ståndpunkter som materialister haft genom tiderna. Demokritos förnekade inte själens existens, men han ansåg att den består av en speciell sorts atomer. Jag måste säga att den teorin inte känns övertygande. Det som saknas är en teori om hur dessa själsatomer samverkar med de vanliga atomerna.

Men intressant nog finns det beröringspunkter mellan Demokritos och en modern tänkare som Jonathan Lindström i hans bok "Medvetandets gåta"! Lindström ser sig tvingad att anta existensen av en ännu oupptäckt fysisk företeelse för att förklara medvetandet. "Själsatomer" måste finna, de vanliga kan aldrig uttömmande förklara att vi upplever världen.

Lena: Hur ska man se på Aristoteles då? Var han materialist eller idealist? Han ansåg ju att själen är kroppens form. Och det låter ju modernt, ungefär som min funktionalistiska materialism.

Helle: Jo, som biologforskare så var han nog i huvudsak materialist, till skillnad från Platon. Hans" former" var till skillnad från Platons oskiljaktiga från de ting vars former de var. Men han hade också den där idén om nous, förnuftet, som till skillnad från känslor och förnimmelser faktiskt är helt okroppsligt. Så jag skulle vilja karakterisera honom som dualist, precis som Descartes.

Som kristen är jag glad över att han lämnade lite utrymme åt det andliga, även om hans Gud var av det lite väl abstrakta slaget...

Lena: Demokritos i all ära men de radikala upplysningsmännen på 1700-talet är mina favoriter. Baron d´Holbach med sin "Människan en maskin" var ett stort framsteg.

Jag undrar om man faktiskt inte skulle kunna säga att synen på människan som en maskin pekar fram mot dagens funktionalism. Maskiner har ju faktiskt alltid en funktion, dom tillverkas ju för vissa syften. Dessutom borde den metaforen tillfredsställa dig Fredrik, eftersom du säkert anser att en maskin är mer än summan av dess delar...

Helle: Usch, vilken förskräcklig människosyn, att se på människa som en maskin! Idag skulle vi väl säga att hon är en robot. Ska vi prata om dagens materialister nästa gång?

Lena och Fredrik: Ja, det gör vi.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post42

Dialog 21: materia kontra medvetande

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Wed, September 11, 2013 09:06:47
Helle: Vi har inte träffats på länge, men nu tycker jag att vi äntligen ska ta itu med den som jag tycker viktigaste filosofiska frågan, nämligen den om relationen mellan materia och medvetande.

Lena: Då tycker jag att vi börjar med att gå igenom de alternativ som finns. Jag minns att jag läste en bok i tonåren, som listade dessa. Det som gjorde mig bekymrad var att jag tyckte alla alternativen var mycket svåra att acceptera. Det är nog anledningen till att jag fortsatt intressera mig den här frågan.

Helle: Det som kanske är förvånande att denna s.k. eviga, men olösliga fråga, faktiskt debatterats så mycket på senare tid. En hel gren av filosofin, medvetandefilosofin ägnar sig åt detta.

Lena: Innan vi går in på den moderna diskussionen, kan vi väl kort gå igenom de gamla ståndpunkterna. I boken jag läste var alternativen de följande: 1) materialismen som säger att det enda som existerar är materia, och följaktligen finns ingen själ eller medvetande 2) idealismen som säger allt som existerar är av själslig, andlig natur medan materien är en illusion 3) dualismen, enligt vilken materia och medvetande är av helt olika natur, men att de påverkar varandra på något mystiskt sätt 4) medvetandet är ett epifenomen, ett mystiskt bifenomen till materian, något kvalitativt annorlunda än materia, men det kan inte påverka materian. Alternativ 3 skulle också kunna kallas för stark och alternativ 4 för svag dualism.

Fredrik: Det alternativ som saknas i denna uppräkning är den dialektiska materialismen. Men vi ska nog diskutera de här äldre uppfattningarna först, innan vi går in dialektiska materialismen, som uppstod först på 1800-talet. De fyra uppfattningarna som du nämnde Lena, är betydligt äldre.

Lena: Då tycker jag vi också lägger till en av de moderna uppfattningarna, som varit populär inom medvetandefilosofin, nämligen den s.k. funktionalismen, som menar att intelligens och medvetande är en funktion av nervsystemet. En egenskap hos materian,skulle man kanske kunna säga. Det är en åsikt som jag själv sympatiserar med.

Fredrik: Jag undrar om inte funktionalismen bara är en variant på den gamla, primitiva materialismen. Nästa möte tycker jag att vi ägnar åt "materialismen".

Lena och Helle: Ok.


  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post41

Ankarloo får stöd!

Svensk politikPosted by Hannu Komulainen Fri, May 25, 2012 21:21:51
Vi hade ju en studiecirkel i Tankesmedjan om Daniel Ankarloos bok "Välfärdsmyter". Den resulterade i en debattartikel i Nynäshamnsposten där vi ville ha reaktioner på de häpnadsväckande påståendena i Ankarloos bok. Det kom inga!

Men nu har Per Lindvall skrivit en analys i - av alla tidningar - Svenska Dagbladet, som bekräftar Ankarloos analys. Rubriken i artikeln är "Borgs överskottsmål är absurt" och börjar så här:

"Det är dags för Sverige att sluta "samla i ladorna" och istället satsa på att investera och underhålla "ladorna", så att de inte ruttnar sönder. Det är det bästa för Sverige liksom för vår omvärld. Vi ser om våra egna hus samtidigt som vi kan bidra till att hålla uppe den i dagsläget största ekonomiska bristvaran, efterfrågan, i en åtstramningssnöpt omvärld."

Som ekonom kan man förstå att politiken för Lindvall framstår som absurd, och att Anders Borg är en inkompetent idiot. Och det kan det väl ligga något i, men hur kommer det sig att de övriga allianspartierna men även socialdemokraterna håller fast vid det där "överskottsmålet" i den värst ekonomiska krisen sedan 30-talsdepressionen?

För Ankarloo är överskottspolitiken ett led i att få folket att acceptera nedrivningen av den svenska välfärdsmodellen. Men räcker det som förklaring? Det man kan börja undra är hur stor roll rent oförnuft spelar i politiken. Marxisterna har kanske överskattat politikernas förmåga att rationellt försvara "sina" samhällsklassers intressen?

En annan tänkbar förklaring till den rådande politiken kan ju vara helt enkelt att det inte finns någon vettig politik som kan få oss ur krisen. Det har ju visserligen höjts en del röster för att satsa på "tillväxt", men de åtgärder som nämns är då de som alliansen misslyckats med redan. Att minska arbetslösheten genom att "öka utbudet" på arbetsmarknaden genom att tvinga fler ut på den, genom försämrade sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, känns ju inte speciellt rationellt.

Om man är konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna tro att de härskande eliterna medvetet gör allt för att skapa en revolutionär situation i Europa. Åtstramningspolitik i länder med massarbetslöshet kan "förklaras" med stora statsskulder, men även länder som inte behöver strama åt som Holland retar upp sina befolkningar med kraftiga nedskärningar.

Hur är det, är inte EU-kommissionens ordförande en gammal f.d. maoist.? Han kanske i all hemlighet fortfarande jobbar för revolutionen...?


  • Comments(2)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post40

Dialog 20: Produktivkrafter och produktionsförhållanden

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Mon, April 23, 2012 21:08:56
Helle: Hur kommer begreppen produktivkrafter och produktionsförhållanden in i den historiska materialismen?

Fredrik: Inte alls, skulle jag vilja påstå! Som jag ser det så finns det många tänkbara varianter av historisk materialism, där den marxistiska bara är en av dem. Gemensamt för de olika varianterna är att det som jag kallade det "samhälleliga varat" bestämmer det "samhälleliga medvetandet". Det vanliga är att det "samhälleliga varat" representeras av den ekonomiska strukturen, eller av produktionssättet.

Helle: Men det där är väl också marxistiska begrepp?

Fredrik: Jo, det är ju det, men liknande idéer formulerades till exempel av vissa arabiska historiker redan under medeltiden. Och tanken på den avgörande roll som kampen mellan samhällsklasserna har, var något som Marx hämtade från samtidens borgerliga historiker. Men det som var speciellt med Marx´ variant av den historiska materialismen, var just samspelet mellan produktivkrafter och produktionsförhållanden, det som du började fråga om.

Helle: Hur ska man kunna veta vad som är produktivkrafter och vad som är produktionsförhållanden?

Fredrik: Det är inte lätt att svara på, men inte heller så viktigt kanske. Utan det intressanta var att Marx försökte urskilja två beståndsdelar i den ekonomiska strukturen, varav den ena förändras först och den andra följer efter.

Produktivkrafterna är de resurser som behövs för att producera allt som behövs i ett samhälle. Det innefattar teknik, fabriker, maskiner, verktyg och även kunskaper och erfarenheter hos de producerande människorna. Produktionsförhållandena består av sådant som ägandeförhållanden, vem som styr och vem som lyder o.s.v..

Helle: Men de där delarna hänger väl ihop på ett intimt sätt!

Fredrik: Precis. Och det är därför det inte är så lätt att definiera exakt vad som är det ena och vad som är det andra. Det intressanta är relationen mellan dessa två delar. Det finns ett berömt citat där Marx och Engels säger ungefär att "handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett samhälle med industrikapitalister". Det uttalandet är tillspetsat och har kritiserats för "teknisk determinism", men ger en bra uppfattning om hur produktivkrafter och produkionsförhållanden oftast "stämmer" med varandra.

Helle: Är det inte så att det där förhållandet är "dialektiskt" såtillvida som att produktivkrafter och produktionsförhållanden kan råka i motsättning till varandra?

Fredrik: Just det, det finns både materialism och "dialektik" i den här teorin. Marx tes var att det är produktivkrafterna som ändras först. Produktionsförhållandena, t.ex. ägandeförhållandena, anpassas senare till produktivkrafternas "nivå", ofta genom förändringar i den politiska överbyggnaden. t.ex. genom lagändringar.

Ändringar i produktionsförhållanden återverkar på produktivkrafterna men det är de senare som är grundläggande. Avskaffandet av skråsystemet och införandet av fri konkurrens bidrog till en kraftig höjning av produktionen, den s.k. industriella revolutionen.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post39

Dialog 19: "Vetenskaplig socialism"?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Sat, April 14, 2012 17:07:50
Fredrik: Ska vi äntligen diskutera begreppet "vetenskaplig socialism"?

Lena: Det är nog mest du som är ivrig att prata om detta! För mig låter "vetenskaplig socialism" som något riktigt mossigt. Visst användes det mest på 1800-talet?

Fredrik: Det kan stämma. Begreppet förknippas i början med den framgångsrika tyska socialdemokratin och användes nog ofta som ersättning för ordet "marxism". Marxismen är speciell genom att den förknippas inte bara med en politisk rörelse, utan även med en ekonomisk teori, en historiefilosofi och en allmän filosofi, den dialektiska materialismen.

Helle: Det kan ju tyckas opraktiskt... Hur ska man veta vilken av dessa komponenter man talar om man använder ordet "marxist"? Men "vetenskaplig socialism" är väl då lika illa som beteckning?

Fredrik: Jo, ur den synpunkten, men samtidigt så antyder begreppet en intressant - och kontroversiell - filosofisk position: att vetenskap och politik inte är två helt skilda ting. Vetenskap förknippar vi med hur saker och ting är, eller hur? Medan politik har att göra med hur vi önskar att samhället borde vara?

Lena: Det är väl inte så konstigt att tycka att dessa två saker hänger ihop? Även om jag nog tycker att det är att gå för långt att påstå att det skulle gå att vetenskapligt bevisa att socialismen är ett bättre system än kapitalismen.

Fredrik: Min poäng är inte att socialismen faktiskt är överlägsen kapitalismen, utan att för en dialektisk materialist finns ingen oöverstiglig klyfta mellan vetenskap och politik.

Lena: Nej, men finns det någon som påstår att det skulle finnas en sådan klyfta?

Fredrik: Ja, jag skulle nog vilja påstå att det är en vanlig uppfattning. "Fakta" och "värderingar" ses som två helt skilda ting. De flesta filosofer instämmer fortfarande i 1700-talsfilosofen David Humes tes om att "från ett är kan man aldrig härleda ett bör".

Lena: Ja, men är inte det självklart, om man tänker efter. Ett känt exempel är socialdarwinisterna som med utgångspunkt från Darwins "survival of the fittest" i naturen drog slutsatsen att vissa raser har rätt att dominera över andra.

Fredrik: Det är sant att socialdarwinisterna härledde moraliska slutsatser från beskrivningar av fakta. Men hur ska man argumentera mot dem? Måste man inte anföra andra fakta mot dem, fakta som de bortser ifrån? Till exempel att det finns mer som förenar "raser" än som skiljer dem åt.

Helle: Det där låter livsfarligt, tycker jag. Tänk om forskningen en dag skulle komma fram till att det finns stora skillnader mellan raserna? Nej, vissa saker är helt enkelt moraliskt förkastliga.

Fredrik: Ja, det tycker jag med, men du övertygar inte någon med en annan uppfattning genom att bara upprepa att du inte tycker så.

Hume hade delvis rätt. Visst finns det en skillnad mellan att beskriva hur något är och hur det borde vara. Men "hur det borde vara" hänger ihop med hur det "är". Moraluppfattningar uppstår dialektiskt ur fakta.

Och slutsatsen är alltså att begreppet "vetenskaplig socialism" inte alls är en orimlig kombination av ord. Den vetenskapliga klimatforskningen tyder dessutom på att begreppet är högst relevant idag...

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post38

Dialog 18: Vad ändras först, ekonomi eller ideologi?

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Thu, April 12, 2012 11:31:18
Helle: Innan du går in på den "vetenskapliga socialismen", så skulle jag vilja ta upp en fråga, som vi varit inne på förut, nämligen hur vi kan veta att det "samhälleliga varat" är primärt i förhållande till det "samhälleliga medvetandet". För du håller ju med om att det "samhälleliga medvetandet" återverkar på det "samhälleliga varat". För mig ser det snarare ut som om beroendet inte har formen av en pil från vara till medvetande, utan en cirkel eller en dubbelriktad pil.

Fredrik: Ett tänkbart svar på den frågan är att undersöka vad som ändras först, det "samhälleliga varat" eller det "samhälleliga medvetandet".

Helle: Så det är en empirisk fråga, om beroendet är cirkulärt eller mestadels går i en riktning?

Fredrik: Ja, det är det. Det finns inget teoretiskt resonemang som skulle kunna "bevisa" att det måste vara så. För en materialist står det klart att det inte finns sådana tankemässiga bevis. Det är våra iakttagelser av historien som leder oss till tesen att det är det "samhälleliga varat" som är primärt.

Helle: Har du något exempel?

Fredrik: Ja, ta den allmänt förhärskande uppfattningen att ständig ekonomisk tillväxt är bra. Detta är en historiskt mycket ny idé, som var okänd ända tills kapitalismen slog igenom på allvar på 1700-talet. Tanken att det viktiga är att ständigt producera mer, inte att producera det som behövs föll människor inte in innan det uppstod ett system som bygger på gränslös ackumulation av kapital.

Helle: Skulle man inte kunna tänka sig att det var tvärtom, att kapitalismen uppstod därför att människor plötsligt började tänka annorlunda?

Fredrik: Jo, rent teoretiskt förstås. Det finns ju sådana teorier, som Max Webers berömda tes om att det var den nya protestantiska arbetsamhets- och sparsamhetsmoralen som var orsak till kapitalismens framväxt på 1500-talet. Och alltså inte tvärtom.

Helle: Är det en så orimlig teori då?

Fredrik: Nej, som jag sa så är detta inte en "teoretisk" fråga utan en empirisk fråga. Men en sak som jag tycker tyder på att Max Weber hade fel. är att den förhärskande kristna ideologin länge hade varit att det är förbjudet att kräva ränta för lån. När den nya profitdrivna ekonomin växte fram så föll det här förbudet mer i glömskans mörker. Det var knappast så att orsaken till den ändrade synen var att teologerna gjorde en nytolkning av Bibeln. Fast det är förstås bara vad jag tror, och det skulle behövas en historisk undersökning av frågan.

Helle: Vi får tydligen skjuta upp frågan om den "vetenskapliga socialismen" till nästa gång.

Fredrik: Ok.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post37

Dialog 17: Individ kontra samhälle

FilosofiPosted by Hannu Komulainen Wed, April 11, 2012 22:15:10
Lena: Jag har svårt att förstå hoppet från det individuella till det samhälliga, dvs från dialektisk materialism till historisk. Känns lite väl abstrakt med termer som samhälleliga varat och samhälleliga medvetandet? Kan du utveckla dessa termer :)?

Fredrik: Frågan är väl om det någonsin skett ett hopp från det individuella till det samhälleliga. Människor till skillnad från en del andra djur har såvitt vi vet alltid varit en flockvarelse. Hon klarar sig helt enkelt inte på egen hand i naturen under någon längre tid.

En människa utan språk är ingen människa. Språket är något samhälleligt - individuella språk, som bara talas av en person, är meningslösa.

Därför ska man misstro teorier som helt utgår från individen, t.ex. nationalekonomiska teorier som utgår från den egoistiska människan med enda mål att maximera sin egen lycka.

Lena: Om vi börjar med den terminologiska aspekten. Kan man säga att historisk materialism rör det specifika för arten människa? Medan dialektisk materialism rör världen som helhet?

Fredrik: Ja, det är ingen dum beskrivning.

Lena: Nå, men vad menas då med "samhälleligt vara" och "samhälleligt medvetande"?

Fredrik: Till att börja med, är ett samhälle mer än summan av dess individer. Det är en organiserad helhet av individer och institutioner. Samhällen är en sorts "varelser" som kan beskrivas i stora drag utan att man går in på individnivå.

Något som är gemensamt för människan är att hon till skillnad från de andra djuren måste producera sina livsförnödenheter för att överleva. De olika produktionssätten, det "samhälleliga varat", motsvaras av olika gemensamma tänkesätt, olika typer av "samhälleligt medvetande", som filosofier, ideologier och religioner.

Lena: Det låter väldigt allmänt och inte så lite abstrakt.

Fredrik: Jo, men icke desto mindre tror jag att de flesta historiker numera skulle hålla med om den här allmänna beskrivningen. Det är knappast någon som på allvar tror att det är de stora statsmännens idéer som bestämmer historiens gång. Eller att det är Gud som ingriper på det sätt som Gamla Testamentet berättar.

Därför ser jag det som att den materialistiska komponenten i den historiska materialismen är mindre kontroversiell än den dialektiska materialismen i allmänhet.

När man går in på detaljer, så uppstår förstås meningsskiljaktigheter. Och naturligtvis när man diskuterar vad framtiden har i sitt sköte, så färgar ens politiska inställning ens bedömningar. Vi kan diskutera begreppet "vetenskaplig socialism" nästa gång, för den ställer frågan om framtiden på sin spets.

  • Comments(0)//hannusblogg.tankesmedjannynashamn.se/#post36
Next »